Yoshi i vårsolen
Vacker Yoshi
Yoshi på gräddhyllan
Återbesök, Yoshi
Var på återbesök hos veterinären i måndags och jag hade då gått ner 200 g. Fortsätt så sa veterinären. Nu snor jag mat från Saba, så vi får väl se hur det går med bantningen.
Hon tittade även på mina öron där det fortfarande fanns en antydan till inflammation, så jag ska få någon kortisonlösning påkletat på öronen två ggr per dag i 10 dagar, sen lite mer sällan så länge det är kallt ute. Och nu får jag bara gå ut på dagen och inget på natten som jag helst vill. det får vänta till i sommar säger matte.
Saba har flyttat in hos oss. Hon verkar lite tråkig, för hon vill aldrig leka med mig. När jag försöker så fräser hon åt mig och då blir jag lite stött. Men hon verkar ganska snäll, vi har hälsat på varandra och ligger ibland bredvid varandra i mattes säng.
Nej, nu ska jag ut medan det är ljust och se om jag kan fånga ngon sork eller nåt!
Hon tittade även på mina öron där det fortfarande fanns en antydan till inflammation, så jag ska få någon kortisonlösning påkletat på öronen två ggr per dag i 10 dagar, sen lite mer sällan så länge det är kallt ute. Och nu får jag bara gå ut på dagen och inget på natten som jag helst vill. det får vänta till i sommar säger matte.
Saba har flyttat in hos oss. Hon verkar lite tråkig, för hon vill aldrig leka med mig. När jag försöker så fräser hon åt mig och då blir jag lite stött. Men hon verkar ganska snäll, vi har hälsat på varandra och ligger ibland bredvid varandra i mattes säng.
Nej, nu ska jag ut medan det är ljust och se om jag kan fånga ngon sork eller nåt!
Veterinärbesök
Matte tog med mig till veterinären idag. Först fick jag ingen mat, har inte fått något att äta sen igår kväll. Sen fick jag inte gå ut heller, utan matte stängde in mig i tvättstugan! För att hon och husse skulle få sova, sa hon! Jag blev riktigt förnärmad. Och sen verkade de inte fatta när jag bad om mat, eller att de skulle släppa ut mig så jag fick fånga en fet sork, utan jag fick stanna inne utan mat.
Inte nog med det! Sen petade hon in mig i kattburen och tog mig ut till bilen. Men jag protesterade hela vägen till veterinären. I och för sig var det ganska spännande. Väl framme fick jag komma ut och en sköterska vägde mig. 6,8 kg! Stämpel överviktig fick jag och de sa jag måste banta... undrar vad det är, om det går att äta och om det är gott?
Öronen undersöktes, det är någon slags infektion i blodkärlen som uppstår just när det är kallt. Kan behandlas med kortison lokalt eller med tabletter. Mattes reaktion var: Jag ger inte den här katten tabletter, det går inte! Men när jag fått lugnande för min öronmärkning ska de även rensa såren och raka området. Vilket de gjorde, men de fick även skära bort död vävnad från öronen och sen... sen satt de på mig en dumstut, eller krage för att jag inte skulle skrapa i mina såriga öron.
Jag var smartare än dem! Fick av den förhatliga kragen innan matte hann köra ut från parkeringen! Ha!
Dock satte matte på den hemma igen, men en timme senare hade jag krånglat av den igen. Matte försökte lite halvhjärtat att sätta på den men gav upp, för jag for runt som en kula i ett flipperspel och rusade på allt när jag hade den på mig.
Senare fick jag lite 'bantningsmat' och den gick i mig utan problem, så matte hoppas jag kommer fortsätta äta den.
Chewie har fått vara instängd större delen av eftermiddagen/kvällen, för han ska alltid slicka på mig så fort matte vänder ryggen till. Men jag vet att matte är jättetrött på att höra honom skälla och gnälla hela tiden.
Jag orkar inte ens gå runt och jama, även om jag rusar till dörren och vill ut så snart någon rör sig hemma, men ingen släpper ut mig. Matte sa att jag skulle få vara inne i TVÅ veckor, men jag hoppas kunna gå ut lite tidigare... kanske någon dag, men jag måste in på natten.
Inte nog med det! Sen petade hon in mig i kattburen och tog mig ut till bilen. Men jag protesterade hela vägen till veterinären. I och för sig var det ganska spännande. Väl framme fick jag komma ut och en sköterska vägde mig. 6,8 kg! Stämpel överviktig fick jag och de sa jag måste banta... undrar vad det är, om det går att äta och om det är gott?
Öronen undersöktes, det är någon slags infektion i blodkärlen som uppstår just när det är kallt. Kan behandlas med kortison lokalt eller med tabletter. Mattes reaktion var: Jag ger inte den här katten tabletter, det går inte! Men när jag fått lugnande för min öronmärkning ska de även rensa såren och raka området. Vilket de gjorde, men de fick även skära bort död vävnad från öronen och sen... sen satt de på mig en dumstut, eller krage för att jag inte skulle skrapa i mina såriga öron.
Jag var smartare än dem! Fick av den förhatliga kragen innan matte hann köra ut från parkeringen! Ha!
Dock satte matte på den hemma igen, men en timme senare hade jag krånglat av den igen. Matte försökte lite halvhjärtat att sätta på den men gav upp, för jag for runt som en kula i ett flipperspel och rusade på allt när jag hade den på mig.
Senare fick jag lite 'bantningsmat' och den gick i mig utan problem, så matte hoppas jag kommer fortsätta äta den.
Chewie har fått vara instängd större delen av eftermiddagen/kvällen, för han ska alltid slicka på mig så fort matte vänder ryggen till. Men jag vet att matte är jättetrött på att höra honom skälla och gnälla hela tiden.
Jag orkar inte ens gå runt och jama, även om jag rusar till dörren och vill ut så snart någon rör sig hemma, men ingen släpper ut mig. Matte sa att jag skulle få vara inne i TVÅ veckor, men jag hoppas kunna gå ut lite tidigare... kanske någon dag, men jag måste in på natten.
Yoshi, född 2006-05-26
Det är jag som är Yoshi, en stilig huskatt på snart 3 år. Jag föddes hemma hos min husses syster av min mamma Findus. Jag har för mig att vi var 5 syskon och jag kallades då för 'Grållen', då jag är helt grå, Tittar man noga så ser man att det faktiskt är lite ränder i min päls, men även dessa är grå.
I Juli samma år flyttade jag hem till min familj och i början fick jag bo i lill-mattes rum med ett kompostgaller för dörren. Det var en glipa i så att jag kunde gå ut ur rummet, men hunden kunde inte komma in, för han var sååååå nyfiken och ville hälsa på mig genast, men det tyckte jag var lite läskigt. Ibland stängde matte för helt med grinden så att inte heller min storebror kunde komma in, för han var så sur och morrade på mig hela tiden.
Två av mina syskon, Leon och Sotis-Maja (som då hette Svarta Sara) hade fått flytta tillsammans till min mattes syster. Leon är röd och långhårig och Maja är liten och sotsvart.
Det hände att matte kallade mig för 'Lill-skit' då jag alltid stökade ner badrummet så när jag gick på lådan och för att jag envisades med att gå in för att 'gå på lådan' istället för att använda naturen. Men jag lärde mig så småningom att man kan gå ute. Jag lärde mig också att retas med storebrorsan, Biggles som fortfarande morrade åt mig, men han gjorde sällan något.
Den stora hunden visade sig vara jättesnäll och är nu min bästa vän. Han brukar slicka mig på huvudet när jag stryker mig mot honom och jag ser ut som en punkare när han är klar. Ibland gör jag utfall mot honom, när han är för idis och inte fattar att det är dags att sluta. Ibland försöker jag även brotta ner honom, men han är lite för stor...
Matte har alltid så kul åt mig när jag dricker vatten, hon säger att hon aldrig sett en katt dricka som jag gör, men kan man göra två saker samtidigt är väl det bra, eller hur?! Min vattenskål är hennes fotbalja, som alltid står i badrummet med friskt vatten i, och den kliver jag i med framtassarna när jag dricker. Då kan man ju bada fötterna medan man dricker, jättesmart tycker jag.
Lite rund om magen är jag också, för mat är ju så gott! Och feta sorkar och möss finns det på tomten också, så hungrig behöver man sällan vara några längre stunder.
Sensommaren 2008 blev jag av med min storebror, Biggles. Vi hade blivit goda vänner och den första tiden efter att han dog kändes det så konstigt tomt, det hade ju alltid varit han som var 'Kung' och han som vaktade reviret. Nu blev det helt plötsligt min uppgift och det var ganska jobbigt. Som tur är har jag ju fortfarande hunden, Chewie att leka med.
Jag gillar att gosa med människorna i huset, men bara små korta stunder. Håller de på för länge så blir jag trött och går min väg. Mina favoritplatser är husses säng, fåtöljen eller soffan eller husses eller mattes kontorsstol. Matte brukar kalla mig 'sin sekreterare' när hon får syn på mig där.
Helst är jag ute hela nätterna, om det inte är för kallt, och sen inne och sover hela dagarna.
Om 1,5 vecka kommer jag få en ny kattlkompis, Saba, en tjej som kommer från ett katthem i Vaxholm, det ska bli spännande.
Nu är det bäst jag går och sover en stund till, så jag orkar äta igen.
Hej så länge!
