Återbesök, Yoshi
Hon tittade även på mina öron där det fortfarande fanns en antydan till inflammation, så jag ska få någon kortisonlösning påkletat på öronen två ggr per dag i 10 dagar, sen lite mer sällan så länge det är kallt ute. Och nu får jag bara gå ut på dagen och inget på natten som jag helst vill. det får vänta till i sommar säger matte.
Saba har flyttat in hos oss. Hon verkar lite tråkig, för hon vill aldrig leka med mig. När jag försöker så fräser hon åt mig och då blir jag lite stött. Men hon verkar ganska snäll, vi har hälsat på varandra och ligger ibland bredvid varandra i mattes säng.
Nej, nu ska jag ut medan det är ljust och se om jag kan fånga ngon sork eller nåt!
Saba
Jag heter Saba och flyttade in med min familj fredagen den 13 februari 2009. Familjen tog mig från Djurhjälpen i Vaxholm, där jag hade bott i ganska precis 1 månad innan jag flyttade. Troligtvis är jag född 2004, så nu har jag fått ny födelsedag 2004-01-01. Min päls är tjock och silkeslen och färgen kallas svart smoke, dvs hårståna är vita i botten och svarta i toppen. Matte säger att jag är världens keligaste katt, för jag älskar att gosa, ligga iknät och kela, borstas eller bara sova.
En familj hittade mig i närheten av en campingplats i Vaxholm, eller rättare sagt, jag sökte mig till dem i september 2008, för jag var så hungrig och ensam. Den familjen kunde inte ta in mig för de hade redan så många katter, men de gav mig mat och satte upp lappar i alla områden runt omkring samt polisanmälde att de hade hittat mig, men ingen hörde av sig.
Katthemmet i Vaxholm hade fullt så de kunde inte ta in mig förrän den 15 januari i år, så jag fick gå ute och få mat av den snälla familjen. Men så äntligen fick jag plats på katthemmet, jag fick komma till en veterinär som skulle kastrera mig, men det visade sig att jag redan var kastrerad. Jag blev idmärkt och ompysslad och väntade sen bara på att få en egen familj. I början av februari kom de som skulle bli min husse och matte och hälsade på och den första de fick komma in och hälsa på var mig. Matte föll direkt för mig charm och nu ligger jag gärna i hennes knä när hon tittar på TV eller läser och sover gärna bredvid henne i sängen.
Jag är snäll och bryr mig inte så mycket om Yoshi, den gråa hankatt som bor i samma hus. Han är snäll, men ibland är han så busig och vill leka med mig, då fräser jag åt honom. Han brukar backa undan och se lite förnärmad ut. Annars kan vi nosa på varandra, för han är ganska trevlig. Om han inte försöker ta min mat, för då fräser jag ordentligt!
Hos oss bor också en stor svart hund som jag fräser åt om han kommer för nära, men han verkar också rätt snäll, så om han inte sticker fram nosen så bryr jag mig inte om honom. När jag ligger i soffan kan han ligga på golvet nedanför och vi snarkar ikapp... fast jag snarkar inte förstås, det är bara han som gör! Vi har hälsat nos mot nos också och det gick bra, fast sen fick jag fräsa lite i alla fall, bara för att! Han är ju ändå en hund!
Nu trivs jag, alla människorna är snälla, jag får mat, en ren kattlåda och mycket kel och gos. Lillmatte tycker om att borsta min päls vilket är bra, för jag hårar ganska mycket just nu, men det är nog för att min päls blev så tjock av alla månaderna ute. Jag vill inte gå ut nu, matte säger att när det blir vår och varmare kan jag få gå ut om jag vill, men just nu sover jag mest. Jag brukar dock komma upp och titta på då matte lagar mat, ibland kan det hända att man får smaka lite.
Nu ska jag gå tillbaka till mattes säng, min hembas så att säga.
Hej så länge!
Veterinärbesök
Inte nog med det! Sen petade hon in mig i kattburen och tog mig ut till bilen. Men jag protesterade hela vägen till veterinären. I och för sig var det ganska spännande. Väl framme fick jag komma ut och en sköterska vägde mig. 6,8 kg! Stämpel överviktig fick jag och de sa jag måste banta... undrar vad det är, om det går att äta och om det är gott?
Öronen undersöktes, det är någon slags infektion i blodkärlen som uppstår just när det är kallt. Kan behandlas med kortison lokalt eller med tabletter. Mattes reaktion var: Jag ger inte den här katten tabletter, det går inte! Men när jag fått lugnande för min öronmärkning ska de även rensa såren och raka området. Vilket de gjorde, men de fick även skära bort död vävnad från öronen och sen... sen satt de på mig en dumstut, eller krage för att jag inte skulle skrapa i mina såriga öron.
Jag var smartare än dem! Fick av den förhatliga kragen innan matte hann köra ut från parkeringen! Ha!
Dock satte matte på den hemma igen, men en timme senare hade jag krånglat av den igen. Matte försökte lite halvhjärtat att sätta på den men gav upp, för jag for runt som en kula i ett flipperspel och rusade på allt när jag hade den på mig.
Senare fick jag lite 'bantningsmat' och den gick i mig utan problem, så matte hoppas jag kommer fortsätta äta den.
Chewie har fått vara instängd större delen av eftermiddagen/kvällen, för han ska alltid slicka på mig så fort matte vänder ryggen till. Men jag vet att matte är jättetrött på att höra honom skälla och gnälla hela tiden.
Jag orkar inte ens gå runt och jama, även om jag rusar till dörren och vill ut så snart någon rör sig hemma, men ingen släpper ut mig. Matte sa att jag skulle få vara inne i TVÅ veckor, men jag hoppas kunna gå ut lite tidigare... kanske någon dag, men jag måste in på natten.
Chewie, född 1998-12-30
De funderade på vad de skulle kalla mig, Secret Service får en ju osökt att tänka på, James Bond, men Bond var redan upptaget då husses systers hund hette så. De spånade vidare på filmtemat och fastnade för Chewie (Chewbacca i Star Wars) och gissa om jag gjort skäl för mitt namn (Chew - tugga)! Jag har tappat räkningen på hur många plastade hallmattor, både långa och korta, som jag gjorde konfetti av under mina första år hos matte och husse. Inte förrän de började med trasmattor lyckades de förbi hela mer än ett par dagar. Dessutom, så påstår matte att jag låter precis som Chewbacca ibland...
En vänlig själ är jag i alla fall och vill gärna vara med överallt, gärna så att matte snubblar på mig om hon tar ett oförsiktigt steg framåt eller bakåt. Gärna ligga i knät om det bara är möjligt... 35 kg knähund. Aldrig att jag skulle morra eller bitas, ungarna har alltid kunnat köra in hela händerna i munnen på mig, ta mina tuggben eller leksaker, och aldrig att jag skulle göra dem illa.
Är det något man kan säga om Flat Coated retrievers är det väl dels som jag nämnde tidigare att de är otroligt snälla, dels att det alltid är fullt ös medvetslös! Jag är alltid otroligt glad och alla som kommer till oss är ju naturligtvis där för att hälsa på mig i första hand. Kanske de kan få byta några ord med människorna i huset, men först ska de slickas på och pussas på och sen måste man ju ranta in mellan benen på folk samtidigt som man piskar av dem knäskålarna med svansen. För att om ni tror att det är hunden som viftar på svansen… då har ni helt fel! Det är svansen som viftar på hunden! Kort sagt 35 kilo total glädje!
Bordet på bilden ovan var min plats när jag var valp. Dels var det svalt och skönt att ligga på rottingen under bordet, dels var det ett lysande ställe att kissa på, för man blev inte blöt om tassarna. Att matte tyckte det var mindre lysande gjorde väl inte så mycket.
Jag börjar bli gammal nu, 10 år och börjar bli grå under hakan, men fortfarande snäll som få, fortfarande med studs i benen och jag far oftast omkring som en dårfink. Jag kroknar fortare när jag leker med andra, men förutom lite artros i höfterna så är jag pigg och alert och lika mycket i vägen som någonsin.
Vatten... jag är fullständigt galen i vatten! Inte att duscha för det avskyr jag, men vatten som man kan bada i... sjöar, diken, sumppölar... Sitter jag i bilen och vi åker förbi en sjö så skriker jag av glädje. Hoppar någon i vid badet och jag inte får följa med så ylar jag av förtvivlan, speciellt om det är husse som hoppar i.
Katten Yoshi tycker att jag är en fin kompis. Han kommer stegades fram till mig och strök sig mot mig och genast m¨ste jag pussa hela honom. Matte säger att han ser ut som en punkare när jag är klar.
Yoshi, född 2006-05-26
Välkommen till vår egen blogg!
Djuren i huset har fått en egen blogg. Matte kommer på så tokiga saker när hon inte kan sova.
Vi som figurerar i bloggen är:
Chewie - jag är en svart Flatcoated retriever med mycket skutt i benen trotts att jag är 10 år gammal. Jag älskar alla, barn, vuxna, andra hundar och djur, speciellt min kattkompis:
Yoshi - jag är en helgrå huskatt som fyller 3 år i maj 2009. Jag är en snäll katt, utom när husse och matte försöker få i mig tabletter, då blir jag hal som en ål, vass som en nåldyna och kan spotta ut vilken tablett som helst!
Saba - jag kommer från Djurhjälpen i Vaxholm och jag tror jag är runt 4-5 år. Den 12 februari 2009 kommer jag flytta in med min nya familj, det ska bli spännande. Jag älskar att gosa, så jag tycker det ska bli så mysigt att få en egen familj att ta hand om.
Mer utförlig information om oss kommer så småningom!