Djuren

Jag har börjat gå ut nu, fast jag är sällan ute länge i taget. Först var jag ute med sele, men det var så obehagligt att jag bara la mig platt på golvet på altanen och vägrade röra på mig... pinsamt!

Men en dag lät matte dörren vara öppen då hon hängde ut tvätt på altanen och då gick jag ut. Hoppade ner på marken och tog en runda runt huset på uttäcksfärd. Yoshi kom ut och visade mig lite bra ställen.

Numera går jag ut i alla fall en gång om dagen, men kommer ganska snart på att det var skönt där inne, så då går jag in igen och tar min plats i soffan, gärna på en soffkudde. Prinsessan på ärten, säger matte.


Ute med sele

Jag heter Saba och flyttade in med min familj fredagen den 13 februari 2009. Familjen tog mig från Djurhjälpen i Vaxholm, där jag hade bott i ganska precis 1 månad innan jag flyttade. Troligtvis är jag född 2004, så nu har jag fått ny födelsedag 2004-01-01. Min päls är tjock och silkeslen och färgen kallas svart smoke, dvs hårståna är vita i botten och svarta i toppen. Matte säger att jag är världens keligaste katt, för jag älskar att gosa, ligga iknät och kela, borstas eller bara sova.

En familj hittade mig i närheten av en campingplats i Vaxholm, eller rättare sagt, jag sökte mig till dem i september 2008, för jag var så hungrig och ensam. Den familjen kunde inte ta in mig för de hade redan så många katter, men de gav mig mat och satte upp lappar i alla områden runt omkring samt polisanmälde att de hade hittat mig, men ingen hörde av sig.

Katthemmet i Vaxholm hade fullt så de kunde inte ta in mig förrän den 15 januari i år, så jag fick gå ute och få mat av den snälla familjen. Men så äntligen fick jag plats på katthemmet, jag fick komma till en veterinär som skulle kastrera mig, men det visade sig att jag redan var kastrerad. Jag blev idmärkt och ompysslad och väntade sen bara på att få en egen familj. I början av februari kom de som skulle bli min husse och matte och hälsade på och den första de fick komma in och hälsa på var mig. Matte föll direkt för mig charm och nu ligger jag gärna i hennes knä när hon tittar på TV eller läser och sover gärna bredvid henne i sängen.

Jag är snäll och bryr mig inte så mycket om Yoshi, den gråa hankatt som bor i samma hus. Han är snäll, men ibland är han så busig och vill leka med mig, då fräser jag åt honom. Han brukar backa undan och se lite förnärmad ut. Annars kan vi nosa på varandra, för han är ganska trevlig. Om han inte försöker ta min mat, för då fräser jag ordentligt!

Hos oss bor också en stor svart hund som jag fräser åt om han kommer för nära, men han verkar också rätt snäll, så om han inte sticker fram nosen så bryr jag mig inte om honom. När jag ligger i soffan kan han ligga på golvet nedanför och vi snarkar ikapp... fast jag snarkar inte förstås, det är bara han som gör! Vi har hälsat nos mot nos också och det gick bra, fast sen fick jag fräsa lite i alla fall, bara för att! Han är ju ändå en hund!

Nu trivs jag, alla människorna är snälla, jag får mat, en ren kattlåda och mycket kel och gos. Lillmatte tycker om att borsta min päls vilket är bra, för jag hårar ganska mycket just nu, men det är nog för att min päls blev så tjock av alla månaderna ute. Jag vill inte gå ut nu, matte säger att när det blir vår och varmare kan jag få gå ut om jag vill, men just nu sover jag mest. Jag brukar dock komma upp och titta på då matte lagar mat, ibland kan det hända att man får smaka lite.

Nu ska jag gå tillbaka till mattes säng, min hembas så att säga.

Hej så länge!